Efter att jag länge letat efter ett projekt där jag skulle få möjlighet att uttrycka mig med det skrivna ordet, vilket jag känner starkt för. Slog det mig en kväll efter en match mellan DIF och Carlstad United 2004 att jag skulle dokumentera personerna som fanns på bild inne på Skitiga Bullen. Det kändes verkligen helrätt från början.

Jag skrev ner namnen på alla personerna på fotona. Efterhand så började jag att skriva ner mina relationer till personerna, de jag hade någon till. Kanske kände jag dem personligen, spelat mot dem, träffat dem eller bara hört någon berättat en liten historia om dem. Allt utifrån min egen horisont.

Det är inte meningen att presentera alla kända fakta om dessa människor. Många av dem har det redan skrivits spaltmeter om. Istället försöker jag lyfta fram det positiva som just jag har fastnat för om människan i fråga, stort eller litet. En del faktauppgifter finns dock med för att beskriva personens meriter eller karaktär.

Efterhand blev jag nyfiken på några av de andra som fanns där på väggen. Så jag började med att kontakta några av dem och blev otroligt positivt bemött, tack vare att de flesta hade en mycket positiv minnesbild av Skitiga Bullen och människorna där. Det gav mig inspiration till att fortsätta att söka upp en del av de människor som är en del av Skitiga Bullen.

Under tiden har jag mött människor som jag av en eller anledning berättat om projektet för. Exempel på sådana är Kent Rosenberg på City Tryck i Karlstad. En otroligt vänlig och positiv person. Jag träffade honom i ett helt annat ärende men vi var snabbt på samma "våglängd". Han berättade om hur det går till att producera en bok. Skulle jag göra en bok av mitt projekt så skulle han gärna medverka med goda råd. Jag fick flera tips om vad man måste tänka på och personer som jag skulle kunna ha nytta av om jag skulle vilja förverkliga det hela till en bok. Då började jag se och drömma om en bok med mitt namn som författare på.

Ett annat möte som blev avgörande var när jag befann mig på affärsresa i Stockholm. Det var på våren 2005. På kvällen var det meningen att jag skulle äta middag med en affärsbekant. Han ringde ett sent återbud så jag tänkte först att jag bara skulle slappa på hotellrummet. Men det underbara vädret gjorde att jag inte kunde stå emot att ge mig ut för att hitta en plats på någon uteservering för en bit mat och titta på folk. Detta var på Östermalm. Ni som känner till hur det är där en fin försommarkväll förstår att jag fick leta för att hitta en ledig plats. Till slut på Östermalmstorg hittade jag ett ståbord där jag frågade de som stod där om jag fick "hänga" på ena hörnet. Dessa trevliga människor bjöd in mig till deras konversation som gick ut på att kommentera folk som passerade. Efter ett tag så presenterade vi oss för varandra. Det var frilandsfotografen Albert Håkansson och matskribenten och kokboksförfattarinnan Cathrine Schück. Självklart så ledde det till slut till att jag berättade om "Skitiga Bullen-projektet". Efter det mötet bestämde jag mig, jag skulle göra en bok!

Hur skulle det då förverkligas? Jag tog en kontakt med Degerfors IFs ordförande Leif Rosén och presenterade en affärsplan och ett avtalsförslag. Styrelsen tog ett positivt beslut och ett samarbete var startat med målet att boken om Café Skitiga Bullen ska ges ut som jubileumsutgåva i samband med Degerfors IFs 100-års jubileum 2007.

Med denna bakgrundsbeskrivning vill jag uppmana alla som drömmer om att förverkliga något som man annars bara fantiserar om, kanske tror att man inte kan eller ser andra oöverstigliga hinder inför, att göra ett försök.

Blir detta ett lyckat projekt så har jag bidragit till att förstärka Degerfors IFs varumärke, gjort en kulturinsats, bidragit till klubbens verksamhet, hjälpt till med att skapa en positiv bild av Degerfors och skrivit en bok där jag står som författare!

Det känns overkligt bra att jobba med dessa mål framför mig. Men naturligtvis också hemskt nervöst. Vad ska folk tycka om resultatet?

Hittills har de som fått ta del av mitt arbete varit mycket positiva och ett stort stöd när jag ibland drabbas av tvivel. Det finns nu ingen återvändo, det kommer en bok i slutet av 2006 och jag kommer att vara nöjd om jag vet att jag gjort mitt bästa för att resultatet ska bli bra.

Jan-Eric Bohm, författare